Genteknik.

Genteknik.

Genteknik kallas det arbete med att urskilja och flytta DNA- bitar mellan olika arter. Inom gentekniken finns det ett antal olika tekniker som används för att undersöka och överföra generna.

Med hjälp av genteknik kan man bland annat få bakterier att tillverka mänskligt insulin eller ett får att tillverka mänskligt tillväxthormon i sin mjölk. Dessa hormoner kan sedan användas som medicin. Forskare kallar gentekniken för 2000-talets antibiotika. Genteknik kan användas mot en lång rad olika sjukdomar, både medfödda och förvärvade. Aids leversjukdomar och kärlsjukdomar är några av områdena, där forskare hyser stora förhoppningar om genteknik.

Hybrid-DNA-teknik är en metod med vilken man kan manipulera arvsanlagen. Med hybrid-DNA-tekniken kan forskarna foga samman arvsanlag av helt olika ursprung till nya kombinationer. Man kan byta ut flera anlag och till och med lägga till ett eller flera. Den nya, konstgjorda produkten, ett hybrid-DNA, kan föras in i en ny cell och förökas där. Denna teknik kan användas till framställning av läkemedel, till exempel tillverkas insulin på detta sätt. Då infogas anlaget för insulintillverkning från en människa i en bakteries plasmid. DNA-hybriden placeras sedan i en bakterie, när bakterien delar sig förökas också det infogade arvsanlaget från människan. Detta är en förhållandevis enkel och billig metod att utvinna medicin till diabetiker.

GMO, genetiskt modifierade organismer, är organismer där man har förändrat arvsmassan. Benämningen avser oftast växter (till exempel GMO-majs, GMO-potatis och GMO-raps) men kan också avse djur och bakterier.

Man använder sig igen av en bakterie, som innehåller en DNA-plasmid som bakterien överför till den infekterade växten och som sedan blir en del av växtens arvsmassa.

Kritiker anser att det finns risk för spridning till andra grödor (har skett bland annat i Danmark, Kanada och England) och att man inte vet till vilka växter spridningen kan ske. Konsekvenser av sådan spridning är svår att förutse men kritiker ser det som ett stort hot mot biologisk mångfald. Dessutom så kan det finnas risker vid förtäring. Motståndarna hävdar att man med genmodifieringen kan t ex föra över protein, som vissa personer är överkänsliga mot, till en ny ingrediens som inte haft den innan och därmed minska mängden livsmedel som dessa personer kan förtära.

Förespråkarna anser att vinsten med att göra växter resistenta mot bekämpningsmedel och skadeinsekter är så stor att man kan acceptera risken. Dessutom har man bara kunnat se spridning till närbesläktade växter. Förespråkarna pekar på att kontrollen som finns i EU är gott och väl tillräckligt för att skydda oss mot stora risker.

Hittills har genmodifierade livsmedel varit restrikterade och måste först godkännas av EU för att få säljas inom EU. För att godkännas ska en riskvärdering göras. I riskvärderingen bedömer man bland annat om de genmodifierade livsmedlen skiljer sig från "originalet", exempelvis med avseende på fett, protein, vitaminer, och näringsvärde. Dessutom så bedömer man om ämnet kan utlösa allergiska reaktioner eller bli giftigt.