Cellerna eller vår kropp består av många olika kemiska föreningar. Bortsett från vatten tillhör de flesta av de någon av de fyra ämnesgrupperna lipider, kolhydrater, proteiner eller nukleinsyror.
Lipider:
Lipider är en gemensam beteckning på alla fettliknande ämnen. De kan vara fetter, steroider eller vaxer. Lipider är olösliga i vatten men lösliga i andra organiska lösningsmedel som t ex bensin.
Cellen av olika levande organismer behöver lipiderna som:
1. Energireserv. De är mer energirika än t ex kolhydrater.
2. Byggnadsmaterial. Fett ingår som byggnadsmaterial i cellmembraner (se cellen) och används som isoleringsmaterial hos många djur. Växter och frukter har en vattentät yta som utgörs av vaxer. En mycket viktig steroid är kolesterol som också ingår i cellmembraner. Kolesterol är också en råvara vid framställning av D-vitamin och könshormoner.
Fetternas grundstruktur består av en lång kedja av kolväte (CH) och en ände av
karboxylsyra (COOH).
CH2 – CH2 – CH2 – CH2 – CH2 – CH2 – CH2 – CH2 + COOH
Fosfolipider som bygger cellmembraner består av två långa kolväte kedjor (två svansar) och en ände av fosforsyra (huvud).
Svansarna är o-polära och huvudet är polärt. I vatten miljö vänder de vattenlösliga polära huvuden sig mot vattnet, medan de o-polära svansarna vänds ifrån vattnet. På så sätt bildas en membran. De fettlösliga/vattenolösliga svansarna bildar ett lager som gör det svårt för olika ämnen att komma genom.
Kolhydrater:
Kolhydrater är en gemensam beteckning på olika socker arter, som t ex druvsocker, fruktsocker, rörsocker, stärkelse, glykogen och cellulosa.
Vissa är vattenlösliga som t ex druvsocker och fruktsocker.
Andra är svårlösliga i vatten som te x stärkelse och glykogen.
Och sist vattenolösliga – som cellulosa.
Kolhydrater behövs för
1. Energikälla - cellernas direkta energi försörjning.
2. Lagring av energi i olika former, t ex som stärkelse i växtceller.
3. Byggmaterial – t ex cellulosa i växtceller.
Växterna tar emot solenergi och omvandlar den till socker genom fotosyntesen. På så sätt lagras energi inuti växterna.
Djur kan inte tillverka socker direkt från solenergi, men intaget av socker sker genom födan. Vi får in i hos kolhydrater genom att äta olika typer av sockerprodukter.
Kolhydrater är inte absolut nödvändiga att äta, eftersom kroppen kan tillverka (syntetisera) kolhydrater ur proteiner.
Cellulosa i växtceller är viktiga för att stödja och stabilisera cellen. De ingår i växtcellernas cellväggar.
Kolhydraternas struktur kan variera förstås, men en vanlig byggnadsenhet är en glukos. Glukos är en liten molekyl, men flera glukosmolekyler kan vara sammanfogade med varandra och bilda en glukoskedja.
Glukos
Stärkelse t ex består av många glukosmolekyler som är sammanfogade med varandra till vridna och grenade kedjor. Cellulosa består också av många glukosmolekyler som är sammanfogade med varandra, men i det här fallet är kedjorna långa och raka (det gör att de är hårdare packade och mer vatten täta och det passar bra funktionellt i cellväggarna).
Proteiner:
Proteinerna sköter om cellen och varje protein har en specifik uppgift. I varje cell sker hela tiden väldigt många kemiska reaktioner och dessa reaktioner måste kontrolleras så att de sker på ett visst sätt. Det är proteinerna som styr och kontrollerar alla dessa kemiska aktiviteter i cellen. De mest vanliga proteiner är enzymer.
Ex1. Proteiner kontrollerar och hjälper till att spjälka och bryta ner stora molekyler i cellen till mindre bitar och de hjälper till att bygga stora molekyler ur små bitar.
Ex 2: Proteinerna sköter transporten av ämnen in och ut ur cellen. De släpper genom bara vissa ämnen och på så vis ser de till att cellen bara får in de kemiska ämnen den behöver och att den blir av med de ämnen som den inte ska ha kvar.
Proteiner är stora molekyler som består av en eller flera långa kedjor av aminosyror. Aminosyror är proteinernas byggnadsenheter.
Det finns 20 olika aminosyror och de kan sitta i olika ordning i proteinet. Varje aminosyra är som en specifik ”pusselbit” och alla pusselbitar kan sitta ihop på olika sätt och bilda ett specifikt protein. Varje aminosyra har egna egenskaper. De kan vara stora eller små, polära eller o-polära, sura eller basiska och laddade eller oladdade.
Olika proteiner innehåller olika aminosyror och aminosyrorna kan dessutom sitta i olik ordning i proteinkedjan. På så sätt får proteiner olika egenskaper. Varje protein har sin egen form och egenskaper och den sköter en specifik uppgift.
Ex1: Enzymet amylas är ett protein som finns i saliven i munnen. Deras uppgift är att bryta ner stärkelse (socker).
Ex2: Hormoner är proteinmolekyler och de fungerar som budbärare från en cell eller organ i kroppen till en annan cell eller grupp av celler. Insulin t ex är en hormon som kontrollerar blodsockrets koncentration.
Insulin – består av långa kedjor av aminosyror.
Nukleinsyror:
Nukleinsyror bär på informationen om hur cellens alla proteiner ska sammanfogas. De är som ”ritningar” till varje proteins struktur. Genom att bestämma hur proteinerna kommer att se ut, så bestämmer de dessutom vilka funktioner och egenskaper som cellerna kommer att ha.
Nukleinsyrorna tar hand om cellernas genetiska (ärftliga) egenskaper.
Det finns två olika typer av nukleinsyror, DNA och RNA. DNA-molekyler kan bilda exakta kopior av sig själva. På så sätt bevaras den genetiska informationen, eftersom den genetiska informationen då kan överföras till nya celler.
RNA bildas med DNA som mall och den har olika uppgifter. Det finns tre olika grundläggande typer av RNA med var sin speciella uppgift. Generellt kan man väl säga att RNA hjälper till med att överföra den genetiska informationen till de nya cellerna och det hjälper till med att bygga proteiner.
Vi nöjer oss med den här korta introduktionen just nu. Ett senare kapitel handlar om genetik och vi kommer att gå genom de här sakerna i detaljer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar