Vattenbalansen.
Många ämnen i kroppen måste behållas under en viss gräns. Det får inte finnas för mycket eller för lite. Kroppens inre miljö måsta behållas någorlunda konstant eller i jämvikt.
T ex - koncentrationen av socker och salt kan inte vara för stor eller för liten. Temperaturen kan variera bara under en viss gräns. Kroppens kan inte innehålla alldeles för mycket giftiga ämnen och koldioxid. Avfallet ska alltså bort.
Samma sak gäller för vatten. Vatten är livsnödvändigt, men mängden av vatten i kroppen måste behållas under en viss gräns. Vi måste dricka när vi har för litet vatten i kroppen, men överskottet av vätska ska bort på ett och annat sätt.
Varifrån får vi vatten i kroppen?
Mest , ca 2,5 liter per dag, kommer från dryck och mat.
Men en del, ca 3 deciliter per dag, genom cellandning.
Cellandning:
Syre + Socker omvandlas till Koldioxid + Vatten + Energi.
Många ämnen i kroppen måste behållas under en viss gräns. Det får inte finnas för mycket eller för lite. Kroppens inre miljö måsta behållas någorlunda konstant eller i jämvikt.
T ex - koncentrationen av socker och salt kan inte vara för stor eller för liten. Temperaturen kan variera bara under en viss gräns. Kroppens kan inte innehålla alldeles för mycket giftiga ämnen och koldioxid. Avfallet ska alltså bort.
Samma sak gäller för vatten. Vatten är livsnödvändigt, men mängden av vatten i kroppen måste behållas under en viss gräns. Vi måste dricka när vi har för litet vatten i kroppen, men överskottet av vätska ska bort på ett och annat sätt.
Varifrån får vi vatten i kroppen?
Mest , ca 2,5 liter per dag, kommer från dryck och mat.
Men en del, ca 3 deciliter per dag, genom cellandning.
Cellandning:
Syre + Socker omvandlas till Koldioxid + Vatten + Energi.
6O2 + C6H12O6 omvandlas till 6CO2 + 6H2O + energi.
Vatten ur kroppen?
Mest via urin, men också genom svett och utandningsluft (vattenånga i så fall).
Var finns allt vatten i kroppen?
Mest, ca 65 %, är in i cellerna, en del (ca 30 %) utanför cellerna (vävnadsvätska och lymfvätska), och en liten del (ca 5 %) i blodet (blodplasman).
Varför är vattnet i kroppen så pass viktigt?
Vi nämner två viktiga aspekter:
1. Transport medel.
Blodet innehåller vatten och blodet är ett transportmedel för bland annat syre, näring, hormoner, olika enzymer samt restprodukter som urinämne och koldioxid.
Lymfvätskan innehåller vatten och lymfvätskan är ett transportmedel för bl. a glycerol, fettsyror och vita blodkroppar.
Utan vatten skulle t ex blodet vara ett tjockt smet, som knappt kunde vara användbart.
2. Stöd medel.
Cellen innehåller vatten. Vattnet gör att cellen har ett visst inre tryck, och vattnet stödjer cellväggarna inifrån. Utan vattnet skulle de flesta cellerna kollapsa, eftersom cellväggarna inte är tillräckligt starka.
Utanför cellerna finns det vatten (vävnadsvätska), som stödjer många vävnader och organ att behålla sin form.
Hela människans kropp består av 60 % vatten. Det stödjer alla organ och andra kroppsdelar att behålla sin form (eftersom det bildas ett stödjetryck inifrån).
Urin:
Urin är en blandning av vatten (överskottet av vatten) och kvävehaltiga rester.
Kväveresterna bildas mest när proteiner bryts ner i cellerna. Aminosyrorna bildas då ammoniak (giftig). Kväveresterna förs med blodet från cellerna till levern och levern gör om kväveresterna (ammoniak) till vattenlösligt urinämne. Urinämnet förs med blodet från levern till njurarna där det avskiljs från blodet och avges med urinen.
Kväveresterna avges, men viktiga ämnen som järn och socker behålls och återförs till blodet.
Hur kontrolleras urinproduktionen?
Det krävs ett samarbete mellan hjärnan, hormoner och njurarna för att kunna kontrollera urinproduktionen.
Urinproduktionen regleras av ett hormon som kallas ADH.
ADH hormonet tillverkas i den del i hjärnan som kallas hypotalamus.
ADH produktionen ökar när antigen blodets innehåller för mycket salt (dvs salt koncentrationen är hög), eller när blodtrycket är för lågt.
I de här två fallen kommer ADH hormonet att strömma i blodet från hjärnan till njurarna.
När hormonet når njurarna kommer det öppnas portar i njurarna som gör att mer vatten återtas till blodet. Mer vatten stannar då i kroppen (urinmängden minskar).
Saltkoncentrationen minskar eller blodtrycket ökar som följd.
Hjärnan har känsliga celler som kan registrera när saltkoncentrationen eller blodtrycket ändrar sig. Tillverkningen av ADH hormonet bestäms av hjärnan.
Vi gör en liten jämförelse mellan reglering av andningen respektive urinproduktion:
a) Reglering av andningen beror på blodet surhetsgrad (pH-värde), medan reglering av urin beror på blodets saltkoncentration.
b) Hjärnan skickar en signal via nervsystemet (en nervsignal) för att kunna reglera andningen. Urinmängden regleras med hjälp av hormoner (hormonsystemet) från hjärnan.
Vatten ur kroppen?
Mest via urin, men också genom svett och utandningsluft (vattenånga i så fall).
Var finns allt vatten i kroppen?
Mest, ca 65 %, är in i cellerna, en del (ca 30 %) utanför cellerna (vävnadsvätska och lymfvätska), och en liten del (ca 5 %) i blodet (blodplasman).
Varför är vattnet i kroppen så pass viktigt?
Vi nämner två viktiga aspekter:
1. Transport medel.
Blodet innehåller vatten och blodet är ett transportmedel för bland annat syre, näring, hormoner, olika enzymer samt restprodukter som urinämne och koldioxid.
Lymfvätskan innehåller vatten och lymfvätskan är ett transportmedel för bl. a glycerol, fettsyror och vita blodkroppar.
Utan vatten skulle t ex blodet vara ett tjockt smet, som knappt kunde vara användbart.
2. Stöd medel.
Cellen innehåller vatten. Vattnet gör att cellen har ett visst inre tryck, och vattnet stödjer cellväggarna inifrån. Utan vattnet skulle de flesta cellerna kollapsa, eftersom cellväggarna inte är tillräckligt starka.
Utanför cellerna finns det vatten (vävnadsvätska), som stödjer många vävnader och organ att behålla sin form.
Hela människans kropp består av 60 % vatten. Det stödjer alla organ och andra kroppsdelar att behålla sin form (eftersom det bildas ett stödjetryck inifrån).
Urin:
Urin är en blandning av vatten (överskottet av vatten) och kvävehaltiga rester.
Kväveresterna bildas mest när proteiner bryts ner i cellerna. Aminosyrorna bildas då ammoniak (giftig). Kväveresterna förs med blodet från cellerna till levern och levern gör om kväveresterna (ammoniak) till vattenlösligt urinämne. Urinämnet förs med blodet från levern till njurarna där det avskiljs från blodet och avges med urinen.
Kväveresterna avges, men viktiga ämnen som järn och socker behålls och återförs till blodet.
Hur kontrolleras urinproduktionen?
Det krävs ett samarbete mellan hjärnan, hormoner och njurarna för att kunna kontrollera urinproduktionen.
Urinproduktionen regleras av ett hormon som kallas ADH.
ADH hormonet tillverkas i den del i hjärnan som kallas hypotalamus.
ADH produktionen ökar när antigen blodets innehåller för mycket salt (dvs salt koncentrationen är hög), eller när blodtrycket är för lågt.
I de här två fallen kommer ADH hormonet att strömma i blodet från hjärnan till njurarna.
När hormonet når njurarna kommer det öppnas portar i njurarna som gör att mer vatten återtas till blodet. Mer vatten stannar då i kroppen (urinmängden minskar).
Saltkoncentrationen minskar eller blodtrycket ökar som följd.
Hjärnan har känsliga celler som kan registrera när saltkoncentrationen eller blodtrycket ändrar sig. Tillverkningen av ADH hormonet bestäms av hjärnan.
Vi gör en liten jämförelse mellan reglering av andningen respektive urinproduktion:
a) Reglering av andningen beror på blodet surhetsgrad (pH-värde), medan reglering av urin beror på blodets saltkoncentration.
b) Hjärnan skickar en signal via nervsystemet (en nervsignal) för att kunna reglera andningen. Urinmängden regleras med hjälp av hormoner (hormonsystemet) från hjärnan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar